söndag 3 juni 2012

Främmande små barn

Måste vänja mig vid att små barn spontant hälsar på mig i butiken, och framför allt lära mig att hälsa tillbaka. För jag gillar när barn hälsar på mig, fast jag inte riktigt kommer ihåg var jag sett dem. Sen finns det också klara fall, som de där som pekar efter mig på gatan och ropar "Titta! Det är hon som läser sagor på bibban!" Man är ju lite kändis i vissa kretsar.

2 kommentarer:

  1. Det är nog en sida av museijobbet också - inte bara barn utan t.o.m. vuxna hälsar på mig t.ex. för att jag guidat dem på Kökar 2008 e.dyl. O nä - jag känner verkligen inte igen alla :p Fast jag tycker det är rätt ok, jag uppmärksammar folk som uppmärksammar mig liksom, men nog blir jag ibland att fundera länge varför de hälsade ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du träffar säkert mycket fler än jag. Och visst är det trevligt när folk känner igen en (från ett positivt sammanhang), det är bara lite ovant att inte vara anonym.

      Radera