Klämdag

Märkligt att vara på jobb någon dag nu och då. Och att vara den enda av tio personer i huset som ska på jobb just idag.

Premiär

Öppningen av biblioteket gick i det stora hela bra och kunderna var i det stora hela nöjda med utrymmena. Efter att ha ägnat ett par timmar åt ansamlad e-post tog vi emot en strid ström av kunder, och deras böcker, utan att helt förlora kontrollen över situationen, samtidigt som vi med vänster hand försökte handleda en ny praktikant. Men där någonstans började jag känna mig som en av rövarna i Kamomilla stad, de som inte kunde hitta någonting. Böckerna hittar vi nog någorlunda, men allt annat...

Var finns gem?
Var är gummibanden?
Var är lamineringsfickorna?
Har någon sett den dubbelsidiga tejpen?
Var har vi returnerade fjärrlån nuförtiden?
Var är lånekorten?
Var är hålstansen?

Jag är säker på jag hade den igår.

Orka orka lite till

Urf, vad man kan vara trött. Nu är vi inne på andra veckan av operation: biblioteksflytt, och det känns både i kroppen och huvudet. Man har sjukt lite här och var. Man vill gå och lägga sig, eller åtminstone slänga sig på soffan, genast man kommer hem. Man börjar irritera sig.

Samtidigt vet man, att när allt är klart och bibban öppnar igen om en vecka, så blir det ännu mera jobb med alla böcker som kommer tillbaka och de mäktiga folkströmmarna, som vi i och för sig hoppas på.

Enda trösten är att det blir långhelg före det. Och det är inte långt kvar till julhelgen. Som lämpligt nog infaller mitt i arbetsvecka, liksom nyårshelgen. Orka lite till bara.