Det svåra består som sagt i att etablera en vana, men bara jag sätter påminnelse i telefonen ska det väl gå. Och så kan jag lämna diktböcker framme på strategiska ställen, på köksbordet och i badrummet och så. Diktböcker har jag nämligen ingen brist på, det blir bara inte av att läsa dem.
När jag tänker närmare på saken, det skulle inte vara något dumt läsfrämjande projekt att placera ut poesi på allmänna toaletter, helst på väggen mittemot stolen så att man inte kan undgå att läsa. Och byta ut dem med jämna mellanrum. Hm.
Men vad ska det vara bra för? kanske någon undrar. Varför vill jag lägga tid på att läsa poesi? Varför är det viktigt? Tja, dels tror jag att poesi är bra för själen. Antagligen även för hjärnan. Dels tycker jag om dikter. Annars hade jag ju inte skaffat de där olästa diktböckerna. Jag har alltid tyckt om att både läsa och skriva poesi. Men det är en krävande genre, som kräver fokus och närvaro, därför är diktboken inte det första man sträcker sig efter när man är trött efter en arbetsdag. Men kanske det borde vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar