Hur som helst, romanen kretsar kring Okonkwo, en respekterad krigare och på alla sätt framstående man i sin stam Umuofia. Han har en stor gård som han själv arbetat ihop till, tre fruar och ett antal barn. Första delen av boken presenterar deras liv och föreställningar om världen, och vi förstår att det viktigaste för Okonkwo är att vara fruktad och aktad till skillnad från hans far, som var lat och vek. Han är så rädd för att verka mesig eller omanlig att han tar till våld också när han egentligen inte vill. En ovanligt osympatisk huvudperson, men det är allt som händer runt omkring honom som är mer intressant, hur vardag och fest ser ut och hur samhället fungerar.
Vid vilken tid historien utspelar sig enligt vår tideräkning och i vilken trakt enligt vår geografi får vi inte veta, eftersom allt berättas ur igbo-folkets perspektiv. Det är ett effektivt grepp och emellanåt är de främmande inslagen så många att det känns på samma sätt som när man läser bra fantastik, som att man gläntar på dörren till en annan värld som man inte riktigt kan begripa.
Okonkwo hade just blåst ut palmoljelampan och sträckt ut sig på sin bambusäng, när han hörde stadsvaktens gälla ogene spräcka den tysta nattluften. "Gome, gome, gome, gome", dunkade den ihåliga mässingen.-----
En gonggong av järn ljöd och ett sorl av förväntan gick genom mängden. Alla riktade blickarna mot egwugwu-huset. Gome, gome, gome, trummade gonggongen och en gäll flöjt strök under med en hög ton. Därpå hörde man egwugwus röster från huset, gutturala och hemska. En ansats till panik sköljde över kvinnor och barn och man ryggade bakåt. Men bara för ett ögonblick. När allt kom omkring stod man ju på betryggande avstånd. Det fanns möjlighet att springa sin väg om någon egwugwu skulle styra kosan åt ens håll.En del ledtrådar får läsaren ändå: vi befinner vid en flod en bit från kusten, i ett klimat med regntid och torrtid och där man kan odla jams och kassava. Längre fram kommer också ledtrådar om tiden, det går nämligen rykte om vita män "utan tår" men ingen tror riktigt på deras existens. Dock har Okonkwo ett gevär och det förekommer också kanoner, så allt för långt borta kan den vite mannen inte vara. Och en dag dykern han så upp, en missionär på cykel, och allt faller sönder för Okonkwo.
Allt går sönder (första gången utgiven 1958) är första delen i en trilogi där de övriga delarna heter Inte längre hemma och Guds pil, som först för ett par år sedan kom i svensk översättning. Dem tänker jag också läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar