Klämdag

Märkligt att vara på jobb någon dag nu och då. Och att vara den enda av tio personer i huset som ska på jobb just idag.

Premiär

Öppningen av biblioteket gick i det stora hela bra och kunderna var i det stora hela nöjda med utrymmena. Efter att ha ägnat ett par timmar åt ansamlad e-post tog vi emot en strid ström av kunder, och deras böcker, utan att helt förlora kontrollen över situationen, samtidigt som vi med vänster hand försökte handleda en ny praktikant. Men där någonstans började jag känna mig som en av rövarna i Kamomilla stad, de som inte kunde hitta någonting. Böckerna hittar vi nog någorlunda, men allt annat...

Var finns gem?
Var är gummibanden?
Var är lamineringsfickorna?
Har någon sett den dubbelsidiga tejpen?
Var har vi returnerade fjärrlån nuförtiden?
Var är lånekorten?
Var är hålstansen?

Jag är säker på jag hade den igår.

Orka orka lite till

Urf, vad man kan vara trött. Nu är vi inne på andra veckan av operation: biblioteksflytt, och det känns både i kroppen och huvudet. Man har sjukt lite här och var. Man vill gå och lägga sig, eller åtminstone slänga sig på soffan, genast man kommer hem. Man börjar irritera sig.

Samtidigt vet man, att när allt är klart och bibban öppnar igen om en vecka, så blir det ännu mera jobb med alla böcker som kommer tillbaka och de mäktiga folkströmmarna, som vi i och för sig hoppas på.

Enda trösten är att det blir långhelg före det. Och det är inte långt kvar till julhelgen. Som lämpligt nog infaller mitt i arbetsvecka, liksom nyårshelgen. Orka lite till bara.

Valkar

Jag har valkar i händerna och värk i musklerna, men det känns bra. Det känns bra att få göra något handgripligt, praktiskt, som jag genast ser resultatet av.

Jag lyfter med min hand en bok ur en låda och ställer den på sin rätta plats.

Jag ändrar om en hylla så att hyllhöjden blir högre och faktaböckerna ryms att stå ordentligt. Det ser bra ut.

Jag ändrar om en annan hylla så att den får snedställda hyllplan och lägger dit några vackra böcker. Det ser bra ut.

Jag packar upp en fabriksny, turkos matta och breder ut den på golvet. Jag flyttar runt på färgglada bilderbokstråg och färgglada sittdynor och färgglada böcker. Allt blir så fint!

Och jag är med och gör det.

Konsten att flytta ett bibliotek

Idag började vi flytta biblioteket, för andra gången. Det är drygt 50 000 böcker som ska flyttas några hundra meter (och en våning upp) från tillfälliga utrymmen, dit vi flyttade för ett och ett halvt år sedan, tillbaka till det nyrenoverade biblioteket. Vi börjar alltså bli experter på att flytta böcker från ett ställe till ett annat, så jag tänkte jag kunde dela med mig av lite proffstips till de av er som eventuellt står i beråd att flytta sina privata bibliotek.

Sjagga

Ja, man lär så länge man lever. Jag var länge förbryllad över att det står "Sjagga oy" på kvittona från matbutiken, tills jag fick veta att "sjagga" är ett gammalt slangord för "mat". Där ser man. Möjligen har det samma ursprung som "safka". Om någon vet mera om etymologin här, så berätta gärna. Ni som kan ryska, till exempel.

Fotarbete 2

Förra veckan köpte jag en stegräknare, för att få reda på hur mycket jag egentligen springer bland hyllorna och annars också. Jag hade för mig att jag får mycket vardagsmotion, dels i och med att jag rör mig på jobbet och dels för att jag ofta går till fots när jag ska någonstans. Avstånden i Lilla Staden är så korta att det knappt lönar sig att släpa fram cykeln.

Om en liten vecka

Om en vecka ska min arbetsplats flytta, och det känns som allt för länge. Vi har planerat det här i månader och nu skulle jag vilja hugga i, sätta planer i verket, se resultat, ändra planerna tills det blir bra på riktigt. Jag skulle vilja hugga i med en gång. Men ännu får jag vänta. En liten vecka.

Novemberkaktus

Idag firar vi novemberkaktusens dag här på bloggen, för alla som känner sig lite taggiga men ändå orkar blomma när det är som mörkast och dystrast.

Bra konstigt

Ibland händer det riktigt trevliga saker i Ekenäs, som när det nya trafikcentrets väntsal görs till utställningsutrymme för lokala konstnärer (artikeln kräver inloggning). Utmärkt för sådana som jag, som nog njuter av god konst men sällan kommer sig för att gå på utställning. Nu går det på samma gång som man väntar på tåget.

Och så ett löfte till mig själv: jag ska sluta vara så otroligt lat och oförsigkommen att jag inte ens går på utställningarna på min egen arbetsplats.

Tåginlägg

Sitter på tåget från Vasa. Igen. Den här gången var det tvåårskalas samt mottagande av diverse förlovningsgratulationer. Vi hann också leka finlandssvenska leken och komma fram till att min fästmans svägerskas bror har varit med i samma spex som min syster. Sånt är viktigt att ha koll på. Eller, mest är det roligt att man alltid hittar någon koppling.

Uppgradering

Igår köpte jag äntligen en egen bil, och så här långt är jag nöjd med den. Även om den är nästan tio år gammal så är den en rejäl uppgradering från farfars Fiesta -88 som jag haft lånad de senaste åren. Min nya Golf Variant har en rad fantastiska finesser som

Vinteröverlevarklubben kokar sommarsylt

Så stod det på lappen som damp ner i brevinkastet. "Både impulsiva och utarbetade överdrifter, strategier & busstreck uppmuntras." Det lät ju intressant. Och inte så lite kufiskt. "Dresscode: more or less fantastic!"

Mitt livs effektivaste tandläkarbesök

Det tog åtta år innan jag kom mig för att ringa till tandläkaren.

Sedan tog det fem månader att få en tid.

Sedan tog det tio minuter att konstatera att mina tänder är perfekta, liksom min munhälsa i övrigt.

Så att om tandhälsovården överskrider sin budget så beror det åtminstone inte på mig.

Vasa Folk

Ett par dagar efter att jag kom hem från Vasa Folk har jag så småningom börjat återhämta mig tillräckligt för att skriva några ord om upplevelsen. Otakts jubileumsresa blev precis så rolig som den skulle, med mycket dans och musik och, framför allt, gamla goda vänner. Jag börjar märka att det är en annan sak att vara med som halvgammal gamyl än som aktiv otaktare, det är inte mindre roligt men det är annorlunda.

Eftersom själva festivalen i år bara var en dag hade otakt fixat lite extra program. Vi åkte till Vasa redan på fredagen, inkvarterade oss hos ett par otaktveteraner och for på efterfesten till spelmännens folkmusikseminarium, som pågått under dagen. Jag hade tagit mina stadigaste skor och tejpat min tå för att hålla ihop, det fungerade. Men vi blev inte så sent för det var ju lördagen som var den stora dagen.

Mastodontmatlagning och mikropaj

Jag har varit ledig i går och i dag och för ovanlighetens skull ensam hemma, så jag har passat på att vara huslig: storbykat, storhandlat och fyllt frysen med karelsk stek, kålsoppa och bröd för ett par veckor framöver. Och så har jag experimenterat med min mikrovågsugn.

Mitt bidrag till brandtalskören om läsning

De senaste veckorna och månaderna har diskussionen om den oroväckande svaga läsfärdigheten hos barn och unga också nått Finland och Lilla Staden, som har en identitet som kulturstad men inte kommer undan för det. Det är uppseendeväckande att läsfärdigheten är svagare bland svenskspråkiga än bland finskspråkiga och allra svagast i södra Österbotten och Västnyland, där man inte ens kan skylla på att svenskan är i underläge. Jag har också svårt att tro att vi har så mycket sämre lärare än resten av landet.

Vässar pennan

Eller putsar tangenterna, snarare, för nu har jag anmält mig till Bloggskrift 4, som är en skrivkurs på nätet. Det var länge sedan jag gick skrivkurs men det är väl ingen orsak att inte ge mig en ny chans. Första gången bloggskrift ordnades var jag nämligen också anmäld, men lyckades inte producera texterna. Nu ska jag försöka lite hårdare, för jag vet ju att jag tycker om att skriva och jag kommer mig inte för att skriva skönlitterärt om det inte sker i ett sammanhang. Skrivperioden infaller samtidigt som biblioteksflytten, men det kan vara en positiv sak att ha något annat att fokusera på också. Som när jag drog en extra danskurs samtidigt med slutspurten på gradun, det var rätt lyckat.

Fotarbete

Det blev mycket spring på jobbet idag. Först hade jag informationssökning med en fjärdeklass, och det gick förhållandevis bra trots att det var första gången jag gjorde något liknande på finska och samtidigt första gången jag hade en fjärdeklass. Största problemet med min finska har varit att jag spänner mig för mycket, i de stunder då jag glömmer att jag inte kan så löper det helt ok. Antagligen säger jag en del knasigheter, men det finns ju en lärare med som kan gripa in och förtydliga det som blir för klumpigt uttryckt. Det är inte optimalt, men det är så jag måste lära mig, genom att göra ändå.

Yucca-staka

Månntro det ska bli något av det här.

Det händer utanför fönstret

Utanför mitt fönster finns ett ganska vildvuxet markområde som inte ser så vackert ut precis, men jag har nu tänkt att det är bättre än att ha utsikt mot ett annat hus, så som de flesta i det här området har. Marken hör till staden, men de har uppenbarligen inga större ambitioner för den. Den senaste tiden har det dock surrats om att något är på gång, ett parkprojekt på initiativ av invånarna, och mitt i allt går någon där och röjer sly. Det är ju trevligt, tänkte jag, och fortsatte titta på House of Cards.

Kola!

Igår när jag tyckte synd om mig själv för att jag blivit sjuk och missar Bokkalaset kom jag på att återupprätta mitt gamla favoritsnask: 4-minuterskolan. Här kommer alltså ett recept:

50 gram smör (ja, jag menar smör)
1 dl socker (brunt om man har, det ger intressantare smak)
4 msk sirap
4 msk kakao (fast om man inte är chokoman så räcker det nog med två)

Blanda allt i en kastrull och koka i fyra minuter på hög värme under omrörning. Häll upp på en smord tallrik. Ät. 

Personligen tycker jag att kolan är godast när den är halvstelnad och varm, men man kan också låta den svalna helt. Då kan det löna sig att skära den i bitar medan den ännu är lite mjuk. Ibland blir den stenhård och kan knäckas i bitar men inte alltid, jag tror det beror på hur häftigt den kokat.

Lite sjuk

Jag tycker inte om att vara ensam hemma utan något särskilt att göra, för då börjar jag Tänka, och jag tänker på Svåra Saker, som hur Jobbigt allt är. Idag är jag sjuk på riktigt, d.v.s. jag har stegring (vilket i mitt fall motsvarar feber hos andra människor) men jag är inte annars heller helt frisk. Det är inget allvarligt fel jag har, inget dödligt eller smärtsamt eller så, bara Jobbigt.

Styv och stel

Häromdagen var jag på yoga, hatha-yoga för nybörjare, och det var en underlig upplevelse. För många år sedan när jag gick i gymnasiet gick jag på ashtanga-yoga och det var helt annorlunda, mer fysiskt och jag gillade just det. På den här yogan låg vi mest på rygg och lyfte händer och fötter mot taket i tur och ordning.

MEN, poängen är att det var svårt. Det var styvt och det tog emot och det tog sjukt, kort sagt kände jag mig som en gammal kärring. En stor del var också medvetenhetsövningar, och nog blev jag medveten om att min rygg känns som en tegelmur. Så hur kommer jag att känna mig när jag på riktigt är en gammal kärring? Något måste göras, skärpning kvinna.

En del hjälp är på väg, från jobbets sida. Den tid jag varit där har jag suttit på en dålig stol vid ett allt för lågt bord, men nu ska det bli ändring på det. Igår fick vi besök av en ergonomiexpert som hjälpte oss välja ut nya stolar och ställa in dem rätt. Vilken skillnad! Jag säger bara: svankstöd! De nya skrivborden ska också gå att ställa in, plus att lånedisken har hiss så att man kan stå och jobba emellanåt. Det kommer garanterat att göra skillnad.

Tills dess ska jag fortsätta yoga och dansa.

Vad man gör en höst

Ja, här sitter jag och undviker alla ivriga blogginlägg om bokmässan i Göteborg så gott det går. Jag skulle så gärna åka, mina kolleger uppmuntrar mig att åka, det går att få de mesta kostnaderna betalda, men jag orkar orkar orkar inte. Tyvärr. Det är bara att acceptera. Jag åker ett annat år.

Men, gott folk, inte ska vi deppa för det är höstmarknad! Visserligen regnar det, men det är höstmarknad! Den enda höstmarknaden som räknas, med sju ton krääsä och tivoli med pariserhjul. Och skräpmat, ballonger och kringlor. Dit ska jag idag.

Garderobsinventering

Jag står inför utmaningen att inom ett år göra plats för en ytterligare person i mitt hushåll, bland annat i min garderob. Det kan låta konstigt med tanke på att jag nyligen flyttat från en trång bostad till en betydligt rymligare, men på något vis fylls tomma utrymmen alltid med saker innan man hinner blinka. Man kan fundera var alla saker kommer ifrån. Framför allt kan man fundera hur många saker man egentligen behöver.

Hemmahelg

Så sent som i fredags tänkte jag att jag skulle tillbringa åtminstone en del av det här veckoslutet med familjen, men sedan kände jag efter och konstaterade att det inte alls är det jag vill. Det har varit så mycket de senaste veckorna, både på jobbet och privat, att det jag verkligen behöver är lite fullkomligt oplanerad tid helt för mig själv.

Inga planer, inga måsten, inga krav. Jag gör precis vad jag vill när jag vill, och det angår ingen annan. Om jag vill ägna en dag åt klädvård och inventering av garderoben, så gör jag det. Om jag vill tillbringa följande dag i sängen med Harry Potter, så gör jag det. Om det blir för varmt i sängen och jag hellre går upp och bakar semlor, ja då gör jag det i stället. Så enkelt kan livet vara. Det är så skööönt att vara ensam ibland.

Nu ska jag smaka på nämnda semlor tillsammans med en god kopp te och nämnde trollkarlsyngling.

Att lägga bakom örat

Nästa gång jag ska sova flera nätter i rad på hotell/båt ska jag ta med eget dynvar. Samt nattvantar och kortisonsalva, för att vara på den säkra sidan. Eller varför inte en hel uppsättning atopisäkrade* sängkläder när jag ändå håller på.

Rött är en vacker färg, men inte över hela ansiktet och halva armarna.

*)Tvättade med allergitvättmedel, extra vatten och extra sköljning. Hotell gör inte så.

Ditt och datt

Det går lite si och så med min nya, hälsosamma livsstil, men jag tror att det i det stora hela går åt rätt håll. Träningen har jag slarvat med nästan varannan vecka, men när jag idag for på en länk efter en längre paus gick det mycket bättre än vanligt. Jag har inte slutat äta kakor, men jag har bytt ut flera luncher i veckan mot sallad. Det fungerar förvånansvärt bra: mot förmodan blir jag mätt och hålls mätt längre än på sämre mat.

Har gjort-lista

Fick tipset att göra har gjort-listor som motvikt till alla att göra-listor, för att bekämpa stress och känslor av otillräcklighet. Och det funkar! Både privat och på jobbet.

Det här veckoslutet har jag:

• cyklat till föräldrahemmet och tillbaka, sammanlagt ca. 40km
• lärt ett brudpar dansa vals (de var mycket duktiga!)
• nästan läst ut en ungdomsbok till läsprojektet
• umgåtts med nästan för många släktingar och deras pojkvänner
• varit hjälpreda åt mamma en dag (hon har infört ett roterande system, rekommenderas åt alla som har släktinginvasion på sommaren)

Och när jag nu ändå håller på och ego-boostar så kan jag berätta att jag blev påmind om att jag trots allt behärskar finska relativt bra med tanke på var jag vuxit upp. Jag skrev A-finska i studentexamen (till och med två gånger!), vilket långt ifrån alla gjorde. Borde påminna mig om det lite oftare, för finskan flyter mycket bättre i de stunder då jag glömmer bort att jag inte kan.

Vad har ni gjort för bra saker?

På mitt nattduksbord (om jag hade något)

Vi tar en bokbloggsjerka igen, tycker jag. Veckans fråga är: vad läser du just nu?

Allt möjligt! Mest barnböcker av olika slag, bilderböcker, faktaböcker och lättläst har jag plöjt de senaste veckorna och nu har jag en stor hög mellanåldersböcker att ta itu med inför ett läsprojekt som börjar om två veckor. Av dem ser jag mest fram emot några böcker av Eva Ibbotson, bl.a. Monsterräddning!

För egen del plockade jag på mig The Ultimate Encyclopedia of Fantasy tidigare i somras, för att lite förkovra mig i genrens historia. Tyvärr kör den med en ganska snäv definition av fantasy som lämnar bort en del av mina egna favoriter, men det är ändå intressant att läsa om hur det hela började eller snarare hur fantasy blev en genre.

Dessutom håller jag på med en bok som heter Mindfulness: medveten närvaro som levnadsstrategi av Viktoria Konstenius. Jag är inte så bekant med mindfulness sedan tidigare eftersom jag tyckt att det verkar lite för flummigt för mig, men den här boken verkar vettig. Det är inte omöjligt att det här är just vad jag behöver för att få bukt med mitt liv.

Slut på sommarfriden

Insåg idag att det är hög tid att lägga i en ny växel på jobbet: skolorna börjar nästa vecka, höstens program borde spikas och jag har tre projekt att återuppta efter sommarens lugnare takter. Bara att kavla upp ärmarna och börja skriva infomejl, bokpratsmanus och programplaneringar.

Den goda nyheten är att det nu är bara TRE månader kvar tills vi får flytta tillbaka till ordentliga arbetsutrymmen. Förutom att det är trångt nu så går jag runt och nyser stup i kvarten, och jag är inte den enda. Lite ironiskt att vi flyttade ut för att ventilationen skulle förnyas i biblioteket, och så hamnade vi i ett hus med ännu sämre luft. Men man får tänka som vi gjort det senaste året: det är bara tillfälligt.

Nattvandring i nedsläckt stad

I går natt gick vi på mörkervandring i Ekenäs, för att se hur det ser ut och ta bilder. Gatubelysningen har som en sparåtgärd varit avstängd sedan början av juni, men eftersom jag inte är någon nattmänniska har jag inte tidigare upplevt fenomenet.

Det var nog en aning bisarrt med bara slumpmässig belysning från fönster och trappljus, och bilar som körde med helljus inne i stan. Lite som att vara på landet fast med mycket mera hus. Det var en speciell stämning och på sätt och vis ganska fint, bara lite svårt att se var man satte fötterna. Inne i centrum fanns det mera ljus från reklamskyltar och skyltfönster, men det såg ändå konstigt ut. Och inte är man van att se stjärnhimlen på det viset heller.

Sen sov vi till två på eftermiddagen, så nu är min dygnsrytm lite ur led. Lika bra att jag har kvällstur imorgon.

Det här med språk

De senaste dagarna har det blossat upp en språkdebatt i Lilla Staden, och det behövs. Det kan låta bakvänt för någon som bor i... ja snart sagt vilken annan stad som helst i det här landet, men här kan man faktiskt ha svårt att klara sig på finska. Vad värre är, det förekommer att folk behandlas sämre för att de är finskspråkiga. Jag blir så ledsen.

Fysisk utmattning är väl ändå att föredra

När jag kom tillbaka från semestern gick jag in för hälsosammare levnadsvanor. Mera sallad, mindre kakor, mera träning, mindre soffa... ni vet. Tänkte att man kanske skulle orka lite bättre om man fick fason på kroppen och så. Jag insåg snabbt att jag inte är någon bantare (och hoppas innerligt att jag aldrig kommer att behöva banta på riktigt) så jag satsar på det här med träning i stället.

Mio, min Mio på Raseborgs sommarteater

Häromdagen såg vi Raseborgs sommarteaters uppsättning av Mio, min Mio, och det regnade bara lite. Det var en poetisk föreställning som plockat upp Astrid Lindgrens lite gammaldags och högstämda sagospråk på ett fint sätt, med upprepningar och överdrivna kontraster. Tant Edla och farbror Sixten är omänskligt barnfientliga, Mios fader konungen är en drömpappa i gyllene mantel och riddar Kato är svart som natten.

Ännu är det sommar

Känns lite märkligt att komma tillbaka på jobb nu, när så många andra far på semester. Sista veckan kom jag på mig själv med att tänka att ja, snart är sommaren redan slut. Men det är den ju inte, bara för att jag börjar jobba. Det finns fortfarande kvällar och helger när jag kan somra mig. Och på jobbet har jag det ganska lugnt den här tiden, eftersom jag inte behöver ta emot några grupper utan bara sköta rutiner. Så småningom blir det dags att börja förbereda höstens program, men ännu är det sommar.

Finncon 2013, trötta reflexioner

Hemma igen från Finncon, som var just så intressant och överraskande som det ska. Var inte så duktig på att ta bilder (och det var dessutom i princip förbjudet), men de officiella bilderna finns på tumblr. Även jag har fastnat på bild.

Mera semesterbubbla

...och sen blev det inget skrivet på ett tag. Dels för att jag varit en del på resande fot, men också för att jag ägnat mig åt lite välbehövlig verklighetsflykt vilket även innefattar att undvika internet*. Mycket effektivt. Förr eller senare, till exempel idag, behöver man dock kolla tågtidtabeller eller liknande.

För nu lider semestern obevekligen mot sitt slut och sista anhalten är Helsingfors och Finncon. Egentligen hade jag tänkt att i år, i år ska jag förbereda mig ordentligt och sätta mig in i programmet på förhand, läsa in mig på hedersgästerna och helst också något av deras verk, för att få ut lite mer. Men det blev ju inte så. I stället gör jag som vanligt, det vill säga läser igenom programmet på plats och låter mig överraskas. Det brukar ju också funka.

*)Det är inte särskilt svårt när man delar en nätsticka med resten av familjen, och den dessutom bara fungerar ibland och sisådär. Då tar man hellre sin tillflykt till syrrans välfyllda dvd-hylla, där man bland annat kan hitta 130 timmar Star Trek. Perfekt slöprogram, har jag kommit fram till.

Jahas.

Ja då var den här, som ett brev på posten*: Stora Semesterdeppen. Just när jag är ensam hemma förstås, fast jag blivit varnad för just det.

Igår var allt så bra, jag bykade, städade och grejade, sprang en runda och pysslade om mig själv lite.

Idag är allt sju gånger svårare, allt går fel och allt smakar blä, oredan smyger sig in på nytt och någon vettig mat lyckas jag inte få i mig.

Hur kan det vara så? Hur kan det som var enkelt och naturligt igår vara jättesvårt idag? Märkunderligt.

Dock finns det ljuspunkter:

• Imorgon är jag inte ensam mera.
• Pappa var hit med badrumshyllor, så nu har jag vettigare förvaring där. Vettig förvaring är viktigt.
• Det sista man ska göra när man är på dåligt humör är väl att ge sig på att baka, men nu har jag i alla fall en omgång mycket märkliga morotssemlor i ugnen.

*)Det vill säga aningen försenad,  på grund av diverse aktiviteter första veckan.

Mellanlandning

Mellanlandar i Lilla Staden för att byka, och för att städa och fixa (en del av) det där jag inte orkade städa och fixa tidigare. Det är skönt att vara ensam hemma en dag häremellan, så att jag hinner börja sakna sällskap också.

Semesterbubblan

Jag ignorerar världen ett tag och hoppas att den inte tar illa upp. Det är skönt att ha semester och bara låta dagarna rinna bort. Ha möjlighet att umgås ordentligt med människor man tycker om. Inte planera så mycket.

Lässtatistik och ledighet

Någon kanske minns att jag gjorde upp en plan över min läsning i april, mest för att jag ska komma mig för att läsa sådant jag inte annars läser. Det första jag skulle läsa var fakta, och sedan 12.4 har jag läst sex faktaböcker vilket är mindre än jag tänkt men helt ok. Sammanlagt har jag läst 14 böcker vilket jag tycker är jättebra, det är ett gott hälsotecken för när jag är allt för stressad klarar jag inte av att läsa, annat än lättläst. Språkfördelningen var åtta svenska böcker, fyra finska och två engelska, det får jag också vara nöjd med. Vuxenböckerna var tre.

Märks det att jag alltid varit fascinerad av statistik? När jag var liten skrev jag tabeller och grafer både över mina fickpengar och hur mina plantor växte. Blir jag överstressad på jobbet tar jag ut lite siffror över lånestatistik eller något och pillar med dem en stund, så lugnar sig nerverna. Låter kanske konstigt, men det funkar för mig.

Så till den stora nyheten: Jag har semester! Mitt livs första, riktigt riktiga, fyraveckors betalda semester. Och jag ska göra mest ingenting. Eller först (imorgon) ska jag på Samstämt med mina gamla danskompisar från Otakt och sista veckoslutet ska jag på Finncon, men däremellan ska jag slöa, slappa och lata mig i största allmänhet. Vara hos mina föräldrar och systrar, vara med min pojkvän extra mycket, träffa vänner som jag ser allt för sällan. Läsa böcker. Sånt.

ABC å allt om D

Den här boken är fantastiskt nördig och rolig! Jag är inte alls förvånad över att den vunnit Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok 2012. Fast jag skulle nog kalla den en allåldersbok, också jag hade roligt och lärde mig nya saker som att NN står för Nomen Nescio och att det finns en man i Göteborg som heter Ä. Vilken tur att författaren Nina Ulmaja kommer att besöka Bokkalaset så att jag hade en anledning att läsa den här.

Tegelstenar

Det var länge sedan jag läste en fullvuxen tegelsten, men nu råkade jag låna en i misstag och nog kom jag igenom den. Det gick till så att jag läste en recension som lät intressant och reserverade boken utan att veta hur omfångsrik den är. Ibland med tjocka böcker tycker man att de lika bra, eller hellre, kunde ha varit tunnare och tightare, men Vägen till Bålberget av Therése Söderlind har orsak till sina nästan 600 sidor.

Romanen består av fyra berättelser som hör ihop, berättade av fyra personer i olika tider. Först ut är Jacke, 1975. Hans fru har tröttnat på hans kvinnoaffärer och lämnat honom (igen), kvar är tonårsdottern Veronica som han (förstås) inte begriper sig på och som plötsligt får för sig att börja släktforska. Hon har hört av sin farmor att hon är släkt med en kvinna som brändes på bål som trollpacka, och försöker spåra denna Malin i samband med ett skolprojekt. I samma veva börjar Jacke undersöka sitt eget ursprung.

Sommarkläder

Ännu förra veckan envisades jag med långbyxor och kofta till jobbet, men idag fick jag ge upp och ta på mig sommarblus och knäkort kjol. Det är ovant, känner mig nog lite oklädd med mina bara ben. Inbillar mig att alla tittar. Och så var det frågan om hur man sitter anständigt på en sadelstol. Åtminstone fick jag byta till mig den platsen med mindre insyn.

Annat jag funderat på idag är vad det är för en briljant typ som ritat in trappor i vårt cykelförråd. En mitt i och en innanför dörren, som dessutom inte går att ställa upp. När man ska ha ut cykeln ska man alltså dra den uppför en trappa samtidigt som man håller upp en tung dörr. Gissa hur bra det går. Jag cyklar inte så mycket nuförtiden.

Sommar

Sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar sommar.

Sommar.

Dåliga vanor

Man får lätt dåliga vanor efter en fest. Om det finns en del rester kvar, som ju måste redas upp. Om man inte har karaktär då blir det lätt en vana att äta godis och kakor lite när som helst. Till och med före maten. Eller att ta en öl på balkongen efter jobbet. Fast det kan man ju också se som en nödvändig åtgärd för att stå ut med de sista veckorna innan semestern.

Inte för att det är särskilt tungt på jobbet just nu, det kommer inga grupper mera och det största problemet är att få böckerna att rymmas på hyllorna, nu när det blir sommar och folk läser mindre. Åtminstone barnen, som den här veckan rensar ut sina skolpulpeter och återlämnar flera hyllmetrar om dan. Då får man vara lite kreativ och rada böcker ovanpå hyllor, på fönsterbräden, på bord och var de nu får plats. Hittills har vi inte behövt rada på golvet, peppar peppar.

Om läsningar och omläsningar

Det var ett tag sedan jag skrev något om böcker, men jag dristar mig ändå att delta i veckans bokbloggsjerka, dels för att frågan är intressant och dels för att det alltid är roligt att ha avvikande åsikt i sånt här. Frågan är alltså:

Brukar du läsa om böcker? 

Ja, jag läser ofta om böcker. Trots att listan på olästa böcker som jag skulle vilja läsa är oändlig och tiden inte är det, helt enkelt för att bekanta böcker är säkra kort, om jag är ute efter en specifik läsupplevelse. Jag vet vad jag får och jag vet att jag kommer att trivas, jag vet vem jag kommer att träffa och vilka händelser jag har att se fram emot. Eftersom jag förstås inte minns alla detaljer så blir det också ett återupptäckandets glädje.

Ostsoppa på spik

Jag blev lite överentusiastisk när jag skulle handla till min inflyttningsfest, med den påföljden att jag nu har ett överflöd av dels kex och småbröd, dels ostar av alla de slag. Men vet ni vad? Det finns värre öden.

För att osten inte skulle gå till spillo (jag har ätit ost varje dag men det räckte ingenstans) gjorde jag ostsoppa, och det var lättare än jag trott. Först gick jag igenom skåp och frys på jakt efter vad som helst som kunde tänkas passa med ost. Hittade bland annat en lök, torkad tomat, en påse Lämmin kuppi med vårlök och en påse frysta grönsaker. Sen gjorde jag en soppa på det och lade till ostarna sist, rivna eller i bitar. Det fick stå och smälta ihop en stund innan jag lade tillbaka på plattan och värmde upp. Soppan smakade för mycket mögelost så jag lade till grädde, gouda och färskost med mango*. Sen blev det super.

Jag har kompledigt idag så jag passar på att reda upp den sista disken och ha storbyk. Visserligen nästan-regnar det men jag hänger tvätten ute ändå för den blir så mycket fräschare än i torkrummet, har blivit så känslig för lukter att det stör mig om någon som använder parfymerat tvättmedel torkar samtidigt och lukten fastnar i mina kläder. Hur som helst, torkar det inte idag så torkar det väl i morgon. Problemet är bara att även om det finns en väl tilltagen bykställning så har den bara tre streck, så nu får jag komma på något kreativt med resten av tvätten. 
*)Veckans insikt: jag gillar inte söta ostar. Hade också en sort med ananasbitar i men den smakade bara skumt. I soppan jämnade det dock ut sig.

Spännande tider

Började den här dagen med att låsa in nycklarna i bilen. Skickligt. Sedan möttes jag av nyheten att biblioteket blir tvunget att spara en massa pengar de kommande åren, men det är först om tre veckor vi får veta exakt hur. Spännande. Hur det än blir kommer det att innebära mera jobb, sämre service och missnöjda kunder. Joy and happiness. (Jag vet att det är nödvändigt och att alla måste spara, men det gör det ju inte roligare.)

Morgonsol

Jag gillar min utsikt allt mer, särskilt om morgnarna. Blir ibland senare än jag tänkt mig för att jag sitter så länge och beundrar morgonljuset och träden och fåglarna. Bilden ser inte lika magisk ut, men ni får föreställa er.

Så här såg det ut i november:

Det kunde nog vara vackert då också, särskilt när det var månljust, men så där i allmänhet så föredrar jag nog majversionen.

En riktig anledning att städa lite

Jag borde städa. Jag borde på riktigt städa, för jag har fått för mig att ha fest i helgen. Och ska man ha inflyttningsfest så måste man väl packa upp de sista flyttlådorna* först och stuva undan allt stuff nånstans. Kanske sopa golvet också.

Men ta det lugnt, det viktigaste är klart: jag har handlat mat och dricka.

*)Sista och sista, det kommer nya från föräldrahemmet lite hela tiden. Plus dem som jag förträngt i förråd och garderober, men de räknas inte.

Lizzie

Har just sett de 25 sista avsnitten av The Lizzie Bennet Diaries i ett svep för den är så bra! Särskilt slutet, drama drama!

Godnatt.

Om översättningar vs originalspråk

Åter en bokbloggsjerka:

För en tid sedan ställde Bokhora frågan om det är finare att läsa på originalspråk. Jag deltog inte själv i debatten, men för att spinna vidare på frågan skulle jag gärna vilja veta om ni alltid försöker att läsa de böcker ni kan på originalspråket eller om ni hellre väntar på de svenska översättningarna?

Formuleringen antyder att a) man läser nyutgiven litteratur och b) böckerna översätts till svenska i något skede. Detta är dock långt ifrån alltid fallet med böckerna jag läser, det mesta har åtminstone några år på nacken* och en del är sådant som aldrig översätts. 

Mitt svar är alltså: jag läser på det språk jag får tag på. Ibland läser jag också på andra språk för att öva mig, särskilt då finska.

*)Det tyder på kvalitet om en bok fortfarande pratas om flera år efter utgivningen, dagsländorna kan  man leva utan. 

Mera vårskriverier

Varvar ner efter en sällskaplig helg med långa promenader i vårsolen och vitsipporna och grönskan som bara väller fram ur marken och träden och överallt! Det är helt otroligt, man kan sitta vid fönstret och se hur det blir grönare timme för timme. Inbillar jag mig åtminstone. Det är första våren i den här lägenheten och jag ser med lättnad hur skräpmarken utanför fönstret ser allt mindre skräpig ut efterhand som den blir grönare.

Annars har vi roat oss med att försöka känna igen träd och buskar som inte (riktigt) fått löv ännu. Det är lagom svårighetsgrad på det och om en vecka eller två kan man gå ett varv till och se om man hade rätt. Det är mycket lundar häromkring så man stöter på också annat än de allra vanligaste sorterna.

Men nu är jag ensam igen.

Efterlysning: aktuella ungdomsböcker

I en kommentar till ett tidigare inlägg fick jag en fråga om vilka böcker som är aktuella för dagens ungdomar. Jag rafsade ihop några favoriter, men nu bollar jag också frågan vidare till er, kära läsare:

Vilken bok skulle du rekommendera åt en slumpmässig högstadieelev?

Titta titta!

Nog blir det grönt i år också, fast det tar lite tid.

Egentligen hade jag tänkt vårstäda lite idag, men när jag vaknade i morse kände jag mig inte riktigt på topp, om man säger så. Så i stället har jag

• Ätit gröt med smöröga, när det nu är helgdag och allt.
• Bryggt superte på vitt te med ingefära, rooibos med apelsin och två påsar kamomill. Det borde ju bota det mesta.
• Löst sudokun i Västis, blivit övermodig och börjat lösa också korsordet med bläckpenna. Vilket brukar straffa sig, så jag slutade innan det var för sent.
• Inrättat kontor åt mig i sängen eftersom jag lovat språkgranska min systers kandidatavhandling. Den är intressant läsning, men det är nog tur att jag har ett batteri av handböcker att slå i. Med andra ord är jag inte lika övermodig när det gäller min språkkänsla som när det gäller korsord, och bra så.

Av dessa är "Svenskt språkbruk" helt oumbärlig. Rekommenderas åt alla som är osäkra på prepositioner ibland, det vill säga de flesta. 

Okvädna visor

Idag skulle jag haft mitt sista barnprogram för säsongen, bara att det inte kom några barn. Det hade inte gjort så mycket om det inte varit för att ramsorna jag noga präntat in i huvudet bara fortsätter snurra på där. Äh.

Upptäckter i bokhyllan

Som bäst håller jag på att rensa ut bokhyllan och skrivbordslådorna i mitt gamla rum hemmahemma, mina föräldrar börja tycka att det är på tiden att de får börja använda rummet till något annat än förvaring av mina gamla saker och jag kan inte annat än hålla med.

Turbofrön

De här sådde jag för en vecka sedan och trodde jag var sent ute, men kanske det är helt rätt tid för frön.

Upptäckter i skogen

Tog en skogspromenad och märkte att ett och annat ändrats sen jag var liten.

Det kan vara svårt att tro när man inte sett hur här såg ut innan att det här är en estetisk förbättring (på lite längre sikt). Förr var här mörk granskog med nästan ingen undervegetation, nu blir det ljus björkskog.

Också här växer vitsippor.

När min pappa var liten planterades den här skogen, när jag var liten kunde man ännu se över den från ett litet berg bredvid. Nu kan man se igenom den. En gång lyckades vi tappa bort oss på vägen mellan den tätare skogen i bakgrunden och platsen där jag står, det säger något om hur tätt det var, en ormbunksdjungel dessutom.

 

Det här berget var lagom stort att öva bergsklättring på för småfolk.

Utsikt från ett lite högre berg.

Den här sortens miljöer hoppas jag det aldrig blir lönsamt att avverka.

 

Om förord i böcker

I veckans bokbloggsjerka är frågan följande:

Hur viktiga är böckernas förord egentligen? Läser du dem eller skippar du dem helt och hållet?

Nu är det ju stor skillnad på förord och förord. I facklitteratur läser jag oftast förordet för att få en ingång, förstå varför boken är skriven och hur den ska läsas. Förord till romaner läser jag också ofta, men ibland efter att jag läst själva romanen. Särskilt om det är frågan om en klassiker med ett analyserande förord av någon annan än författaren, sådant får man mera ut av om man läser det efteråt, tycker jag. En annan kategori är förord till novellsamlingar och antologier, de fyller ofta en viktig funktion som ingång till texterna*. 

Så där i allmänhet är det större sannolikhet att jag läser förordet om det är kort, och precis som Koko gillar jag motton. Däremot läser jag sällan tacktal. Fotnötter** läser jag allt som oftast, annars får jag en känsla av att missa något, och en favoritkategori är fotnötter i skönlitteratur (Terry Pratchett!).

*)Ja, jag är den typen av läsare som vill ha ingångar och förförståelse. Därför är jag också rätt så okänslig för spoilers, till en viss gräns.
**)Jag vet att det inte heter så, men det låter så mycket roligare.

Upptäckter i gräsmattan

Fick något märkligt vårfnatt och gick ut och började kratta gräsmattorna, alldeles frivilligt. Det tror jag aldrig hänt förr. Mina föräldrars gård är alltså ett jordbruk med en trevlig blandning av trädgård och naturtomt, där stora delar sköter sig mer eller mindre själva bara man ser till att de inte växer igen alldeles. Och på gräsmattorna växer allt möjligt annat än gräs, ingen grön asfalt här inte.

Gullviva

Vinterrest

Smultron

Humla

 

Jag såg också en citronfjäril och en nyckelpiga, men de fastnade inte på bild.

Kirskål

Svartvinbär

Kummin

Lantluft

Det här veckoslutet ska jag tillbringa i mina föräldrars hus medan de är bortresta, det ska bli skönt och vilsamt. Jag tycker särskilt mycket om att vara på landet på våren och försommaren, man märker årstiderna så mycket mer här. Det blir så mycket intensivare när naturen finns nära inpå på alla sidor, i stället för fläckvis här och var som i stan.

I morgon jobbar jag men i gengäld är jag ledig på måndagen, så jag ska passa på att njuta ordentligt av vårvädret och kanske ströva* lite i skogen. Det var länge sedan.

*)Det är nog bara stadsbor som använder ett sådant ord, men då är jag väl det nu då.

Nu har jag snart lagt ner så mycket arbete att det måste bli en folkdräkt

Hoppsan, det har visst blivit obloggat ett tag igen. Men det är inte för att jag inte haft något att berätta om, utan för att jag haft besök och varit upptagen. På tisdag och onsdag var Maria här på ett efterlängtat besök (vi är ofta lite för upptagna båda två, tycks det som, eller åtminstone på olika tider) och hon hjälpte mig fixa till ett mönster till livstycke till min folkdräkt (som blivit lite av ett evighetsprojekt...). Jag har själv försökt mig på saken förut, men det är allt annat en enkelt när grundmönstret man ska utgå ifrån har helt andra dimensioner än man själv så att man måste ändra det på alla led, utan att modellen förändras.

Så kan det gå

...när man ber mig sticka sockor av restgarn och använda min kreativitet. Mönstret är mer avancerat än jag provat på förut men det gick bra, och kunden verkade nöjd. Det här är alltså sockorna jag stickade och sålde inom Raseborgs tidsbank, till priset av tio stunder. Nu borde jag köpa någonting också.

Konstnärlig söndag

Jag börjar redan nu med facklitteraturen, som skulle vara maj månads tema. När jag städade i konsthyllan blev jag nämligen så inspirerad att jag ville läsa något genast. Det är snart tio år sedan jag gick en kurs i konsthistoria på Ålands folkhögskola, och det mesta har jag hunnit glömma. De här böckerna är från barnavdelningen, inte bara för att det är där jag jobbar utan för att jag tycker det är ett bra ställe att börja när man ska utforska ett ämne som man inte känner så bra. Dels är böckerna enkla, dels är de översiktliga och tar upp alla grundläggande saker. Bildkonst är alltså dagens tema.

Om bokbloggare vs litteraturkritiker

Jag tänkte våga mig på ett inlägg i en diskussion som blommade upp (igen) före påsk, men det är först nu som jag har min inställning klar. Det handlar om den gamla konflikten mellan professionella litteraturkritiker och bokbloggare (det finns också halv- och helprofessionella bloggar, men nu menar jag dem som sköts helt på hobbybasis). Vem har rätt att värdera litteratur? Vem har rätt att döma ut andras omdömen? Förstör bloggarna litteraturkritiken?

Och jag tycker att frågan är fel ställd, för traditionell litteraturkritik och moderna bokbloggar är två helt olika fenomen, med olika syften och olika styrkor. De spelar inte på samma plan och konkurrerar inte med varandra. Eller?

Bokjippo på Emmaus

En dag ska jag blir bra på att hålla anföranden, jag ser fram emot den dagen men den dagen var inte idag. Det gick ändå ganska bra att prata om läsning i en kvart, med tanke på att jag legat sömnlös halva natten. Och om man ska öva sig i att prata offentligt så är Emmaus ett ganska snällt ställe att börja på.

Lässchema

Med tanke på att mitt arbete som bibliotekarie förutsätter en bred och uppdaterad beläsenhet kanske jag borde läsa lite mer målinriktat och fokuserat, har jag tänkt. Under det senaste året har jag läst mig igenom ganska mycket barn- och ungdomsböcker på svenska, i och med att jag bokpratat för alla årskurser i grundskolan. Så den biten har jag bra grundkoll på, hädanefter räcker det med att jag läser de nyheter som verkar intressanta.

Vårvintertrött

Nu börjar bli grundligt trött på det här, inte bara på snön och de kalla morgnarna, utan på vinterkläderna. Att fortfarande gå med samma fåtal plagg som jag cirkulerat många varv det senaste halvåret, samma tjocka rock och samma tunga vinterskor som läcker i tån och vars snören gått av på tre ställen. Det skulle vara på tiden att få byta till något lättare, gladare, elegantare. Men nej, inte riktigt ännu.

Fast jag ska inte bara klaga, jag har varit ut och gå solen i dag och det var fint. Igår kväll när vi stängde bibban och gick hem efter åtta var det fortfarande alldeles ljust, och snöade. Det var mest bisarrt.

Som tröst åt mig själv och som belöning för att jag varit allmänt duktig (man kan behöva sådana belöningar ibland) har jag idag lånat följande Harry Potter-bok, "The Goblet of Fire". Var ett tag sedan jag läste den senaste, det blev lite för mycket i mars.

Lässtunden

Vi tar en bokbloggsjerka igen, tycker jag. Den här veckan frågar Annika så här:

Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?

Det är inte varje dag jag kan unna mig att sitta ner och läsa en bok, men jag uppskattar det desto mer när det lyckas. När jag fått undan alla dagens måsten (eller bestämt mig för att jag varit tillräckligt duktig och kan skjuta upp resten till en annan dag) och fortfarande har tillräckligt mycket ork kvar för att koncentrera mig på en roman, då känns det ganska lyxigt. Då slår jag mig ner i soffan eller sängen, kanske med en kopp te eller kakao, och byter verklighet. Det ska helst vara alldeles tyst, även om jag nog också kan läsa på t.ex. tåg (förutom att jag blir åksjuk efter en stund). Och sedan läser jag tills jag är för sömnig, slutar ofta mitt i ett stycke, och går och lägger mig. 

På senare tid har det gått riktigt bra (peppar peppar), jag har betat av flera ungdomsböcker och ett par vuxenromaner från min att-läsa-lista den senaste månaden och det var ett tag sedan jag senast var tvungen att lämna tillbaka olästa böcker till biblioteket. Ser fram emot min semester i juni, då ska jag bara läsa sådant som jag läser för mitt eget höga nöjes skull. 

Houseproud

Det är enkelt att se hur jag mår genom att titta på hur välstädat mitt hem är: eftersom städning inte är lika livsnödvändigt som exempelvis mat och rena kläder är det det första jag lämnar bort när jag inte riktigt orkar, men eftersom jag inte kan trivas i ett ostädat hem är det också det första jag tar itu med när jag har mer energi igen.

Den här helgen har jag dammsugit alla rum för första gången på typ en månad och städat badrummet ordentligt för första gången sedan jag flyttade in i november. Det känns bra. Nu när det en gång är rent är det också enklare och mer motiverande att hålla det rent, föreställer jag mig.

En extra motivering är myrinvasionen i köket, vilken pågått sedan februari. Jag har satt ut myrbeten med gift, men för att de skall fungera måste man se till att myrorna inte har tillgång till annat ätbart. Alltså ska skåp, bord och golv hållas fria från brödsmulor och annat, matvaror packas om i myrsäkra burkar (lyckligtvis hade mamma ett överloppsförråd av sådana) och nya städ- och diskrutiner införas.

Sen får vi se vem som ger upp först.

Skräck

Häromdagen gick jag omkring och tänkte på skräck, närmast skräcklitteratur, eftersom jag fått i uppdrag att plocka fram ett urval åt några klasser som skulle läsa sånt. Jag tycker att det just med skräck är extra stor skillnad på hur olika personer upplever en bok, och det beror inte bara på hur lättskrämd man är. Förstås inverkar det om man har en livlig och målerisk fantasi, men mest tror jag det helt enkelt handlar om vad man är rädd för.

Jag blev till exempel inte särskilt skrämd av Cirkeln, medan en som jag rekommenderat den åt fick mardrömmar. Däremot blev jag ordentligt illa berörd av Jag såg henne idag i receptionen av Anders Fager, en bok som jag hittade via en recension vars författare inte tyckte den var särskilt skrämmande alls.

Dödsritten

"Bilen är lång, elegant och lika stor som vårt kök, med ett högt, ståtligt kylargaller stort som en soptunna. Den har runda, vänliga strålkastarögon med kromade ögonbryn och avgasröret blåser ut vita puffar som ringlar sig runt däcken. Och den är röd - inte röd som hästen jag såg på stranden igår, utan röd i den nyans bara människor kan komma på. Röd som godis. Röd som man skulle vilja smaka på eller kanske måla läpparna med.

Röd, säger fader Mooneyham ofta sorgset, som synden."

Maggie Stiefvater kan det här med att beskriva utan att det blir vare sig klichéaktigt eller tillkrånglat, jag gillar det. Jag gillar hela boken väldigt mycket, nästan så att jag drar mig för att läsa något annat av henne ifall den här är den bästa och jag bara blir besviken sen.

Det är mycket nu

Kanske lite för mycket. Har nog ett och annat att berätta från Mariehamns litteraturdagar, men det här är min enda programfria kväll den här veckan så jag tänker ägna den åt att göra så lite som möjligt, med hopp om att överleva fram till veckoslutet. Det mest spännande jag gjort idag är köpt gift till myrorna (dö! dö!) och satt eld på min ugnshandske när jag gjorde makaronilåda. Tycker inte det är så bra att sådana börjar brinna så lätt, men det var åtminstone en väldigt bra handske för jag märkte inte att den brann. Eller det kanske inte sen heller var så bra...

Lätthanterlig reselektyr, var det ju

Mars är en lite galen månad, och då menar jag inte bara vädret. I går kom jag hem från Åbo, vilket i och för sig är helt normalt. På torsdag åker jag till Mariehamns litteraturdagar, å tjänstens vägnar, men det är en sådan sak jag gärna skulle göra annars också om jag hade råd. Följande veckoslut ska jag eventuellt till Helsingfors (privat) via Tammerfors (jobb). Påsken firar vi i Vasa.

Vitamininjektioner

Vissa dagar är mitt jobb extra roligt, som när jag får bokprata i en skola som har ett lyckat läsprojekt på gång, där alla lärare är engagerade och har lyckats få alla elever med. De satt som små ljus och lyssnade när jag pratade halva lektionen, sen satt de djupt försjunkna i varsin bok andra halvan och somliga vill inte alls gå ut på rast för de skulle hellre fortsätta läsa. Aldrig träffat så läshungriga barn.

Ovälkomna vårtecken

Jo, det finns sådana också. Det började för några veckor sedan med en sockermyra i badrummet, nu har jag minst fem i köket. Bävar inför den kommande invasionen. Men det är ändå bättre än supermegagetingarna i min förra lägenhet. Peppar peppar.

Sockor för stunder

I förrgår ringde en vilt främmande person till mig och frågade om jag ville sticka ett par sockor till hen. Hen hade sett min annons på Raseborgs tidsbank, som jag satt dit för kanske ett och ett halvt år sedan (när jag jobbade 70% och faktiskt hade överlopps tid) och sedan glömt helt och hållet. Felet var förstås att jag gjort som de flesta andra och väntat på att få något sålt innan jag själv började köpa tjänster, och om alla gör så så blir det ju inga byten av. Men nu ska jag sticka ett par sockor och sedan använda mina intjänade stunder* till att få håret klippt och annan hjälp jag kan behöva.

Tidsbanker finns över hela världen och  går ut på att man byter tjänster med varandra, ett slags alternativ ekonomi. Alla har något de kan göra för andra människor, som att sitta barnvakt, skjutsa, lösa datorproblem eller vad som helst. En bonus är att man träffar människor som man inte hade träffat annars, och det är ju alltid roligt att hjälpa andra som blir tacksamma. Eftersom inga pengar är inblandade känns det inte som att man gör affärer, utan man byter tjänster helt enkelt.

En annan rolig grej var att personen i fråga utgått från att någon som heter Lisa och stickar sockor måste vara en gammal tant. Hi hi.

*)"Stund" är valutan som används i tidsbanken, en stund motsvarar en timmes arbete. 

Jag är jag

"Antingen vill jag vara hemma och rita, eller med mamma och pappa, eller med Penny. Helst ingen annan, för det räcker."

De raderna fastnade jag för när jag läste Emma Adbåges Jag är jag, för jag kan känna igen mig i det där ibland. Att inte vilja träffa onödigt mycket människor, inte för att man är rädd eller blyg utan för att man helt enkelt inte har något behov av mycket sällskap. Mickan i boken är en tystlåten och försiktig sjuåring (snart åtta) som inte förstår varför det ska vara nödvändigt att gå på kalas med hög musik och vilda lekar, hon ritar hellre och gör det mycket bra. Och det fina är att hon vet vem hon är, och att det är okej. För det är det.

Genom Marcusbiblioteket hittade jag den här boken av Susan Cain, som jag fick tag på i finsk översättning med titeln Hiljaiset: introverttien manifesti. Har inte hunnit läsa mer än inledningen ännu (går alltid lite trögare på finska) men jag har sett hennes TED-talk som fick mig att fundera på det här med hur utåtriktad man egentligen ska vara. Man får hela tiden höra om hur viktigt det är med social kompetens, men Cains poäng är att det också behövs människor som hellre sitter för sig själva och tänker efter, gör saker noggrant och grundligt. Mycket sådan kompetens går outnyttjad för att den inte uppskattas, och istället låtsas man vara mer extrovert än man är, för det är det rådande idealet. Men det är ju bara dumt.

Slutligen, en instruktiv handledning till dessa introverta typer.

En fråga om smak

Veckans fråga: Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Tja, inte vet jag nu egentligen varför jag skulle vilja läsa något som jag inte vill läsa? Det var det korta svaret.

Ibland kan jag dock ur rent professionell synvinkel tycka att det är lite synd att jag inte har bredare smak så att jag kunde ha något användbart svar när kunderna frågar om den deckaren eller den relationsromanen är bra, vilka böcker det finns i samma stil som den ena eller den andra och så vidare. Det värsta är när någon frågar "Jag behöver någon bra och lättsmält bok, vad ska jag ta?" Ja, hur ska jag veta det? Lite försöker jag kompensera den här "bristen" genom att läsa recensioner, bokbloggar och litteraturdiskussioner, men ändå.

Egentligen tycker jag att jag läser ganska mångsidigt trots allt: fakta och fiktion, prosa och poesi, serier, sagor, ungdomsböcker, barnböcker (också frivilligt, inte bara till jobbet), noveller, essäer... Möjligen skulle jag kunna läsa mer biografier, men det blir bara inte av.

Annika (som ställde frågan) har svårt för poesi, men det tycker jag inte man ska behöva skämmas för. Varför skulle man vilja ända på sin smak? Vad man läser beror, tror jag, mycket på vad man söker i litteraturen, det kan vara så många olika saker. Underhållning, verklighetsflykt, intellektuell stimulans, konstnärliga upplevelser, bildning. Och alla har ju olika läggning och olika sätt att läsa. Olika texter kräver olika saker av sin läsare (t.ex. hjälper det med en viss musikalitet om man ska uppskatta poesi) och så vidare. Så jag tycker man ska bejaka den litteratursmak man har, och sen nån gång nu och då testa sådant som man inte vanligtvis läser. Ifall man till äventyrs skulle tycka om det just denna gång, och upptäcka något nytt. 

 

Åbäket

Jag har blivit begåvad med en ny inredningsdetalj: min morbrors gamla tv. Han hade inte längre användning för den och alla inblandade var överens om att man inte slänger en fungerande tv, så den hamnade hos mig. Jag har varit utan tv i flera år och vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Men jag har skaffat ett tv-bord från mitt kvartersloppis. Och kopplat tv:n till digiboxen som följde med mitt bredbandspaket. Men där tog det stopp, för av någon korkad anledning kan boxen inte använda det trådlösa nätet utan måste kopplas till modemet med kabel. Modemet kan stå antingen i sovrummet eller i hallen (det är där det finns uttag) och eftersom jag har starka principer mot tv-apparater i andra rum än vardagsrummet är alternativen följande:

1. Dra en lång kabel genom/över flera dörröppningar och tvärs genom vardagsrummet
2. Borra ett hål i väggen mellan sovrummet och vardagsrummet och dra kabeln där
3. Köpa en vanlig digibox som kopplas till antennen (det uttaget finns på rätt ställe)
4. Strunta i hela grejen, för vad ska jag egentligen med tv till?

Det som jag tycker att borde fungera är att koppla datorn till tv:n och titta via den som jag brukar göra, fast på en fyra gånger så stor skärm, redan det skulle vara en stor lyx. Tyvärr håller inte digiboxen med om att det borde gå att göra så. Eller så är det mina tekniska kunskaper som inte räcker till. Nåja, nu står i alla fall åbäket där tills vidare, och ser åbäkigt ut.

 

Folkdansjubileum

På väg hemåt efter Otakts 40-årsjubileum, som jag sett fram emot ända sedan 35-årsjubileét då jag var årsfestmarskalk, kan jag konstatera att det blev en minst så bra fest som jag hoppats. Trots en del problem med att den tilltänkta marskalken oförhappandes flyttade till Vasa (vad är det med otaktare och att försvinna till Vasa?) och att den ena sångledaren var på begravning och den andra förkyld, så ordnade allt upp sig till en finfin fest. Det kan väl inte bli så mycket annat när man lyckas samla rätt människor, gamla vänner som har många goda minnen tillsammans men inte ses så ofta nu för tiden. Och Ingå spelmansgille, förstås.

Lista om läsning

Det har funnits mycket jag velat blogga om den här veckan, men jag har varken hunnit eller orkat så det får vara obloggat. Möjligen har jag något att säga efter helgens Otakt-jubileum, men jag vågar inte lova någonting. Tills vidare får vi nöja oss med en frågelista om läsning, som jag kopierat av Bokbabbel.

Frustration

Jag hatar presentpapper. Jag ska aldrig mer slå in paket. Jag hatar tejp också. Gaah!

Hädanefter ger jag bara bort presentkort. Och små saker som man kan ge i snygga presentpåsar. Och paket som de slår in i affären.

Ingen choklad har jag heller. Men jag har Harry Potter, och det kan vara ännu bättre.

Nio timmar och tre minuter

Så lång var dagen idag, och det tycker jag börjar vara tillräckligt för att jag ska kunna packa undan min innomhussol, tills jag behöver den igen i oktober eller så. Dessa nio timmar har jag använt till att gräva fram bilen och visa upp den en gång till på besiktningsstationen (godkänt denna gång), läsa några böcker och träna lite på gymmet. Där gör jag en del framsteg, och det känns bra. Det är lätt att göra betydande framsteg när utgångsläget inte är så hävt.

Det här med läsande för resten, jag har blivit så bortskämd med att läsa barnböcker med 150 ord per sida att det känns lite jobbigt att läsa en riktig roman. I det här fallet Ulla-Lena Lundbergs Is, som dessutom har en lång reservationskö och därför måste bli färdigläst på två veckor. Jag brukar inte ha några problem med att läsa ut en bok på två veckor, men den här gången blev det lite stressigt, och det förstör nog läsupplevelsen en del. Ska sluta reservera populära böcker.

Sen misstänker jag också att det inte annars heller var rätt tidpunkt för mig att läsa den just nu, fast jag märker att det är en bra roman så kommer jag inte in i den tillräckligt för att njuta av det. För lite sinnesro. Plus deadlinen. Inte bra.

Men visst grät jag på slutet.

Soffor!

Nackdelen med att sofforna kom just igår var att backen jag bor i var ovanligt hal och täckt av nysnö, så att transportbilen inte kunde komma upp. Fördelen var att det inte var några problem att skuffa sofforna på snön, de var ordentligt inpackade och fungerade utmärkt som slädar.

Det tog inte många minuter innan jag kunde stå i mitt vardagsrum och nöjt betrakta paketen som äntligen stod där... med undersidorna fulla av snö som smälte på mitt nylagda golv. Sablar! Jag rev bort emballage och skruvade på fötter i rekordfart samtidigt som jag moppade som en galning. Måste ha varit en syn. Sen möblerade jag ännu om ett par gånger innan jag var nöjd. Men nu står de äntligen på plats.

Förväntan

Det har varit en smått jobbig vecka hittills, men i morgon! I morgon kommer sofforna som jag väntat på sedan jul. Ska bli såå skönt att ha något annat att sitta på än pinnstolar. Och så kommer min pojkvän, som jag inte sett på ett par veckor igen. Och som grädde på moset är det filmfest i Lilla Staden. Så nog finns det saker att se fram emot, det är huvudsaken.

Och så kan man bli förkyld

Det är också ett sätt att slippa sjunga, så på sätt och vis ordnade det upp sig. I stället läste jag en saga rätt upp och ner, och någonting måste jag ha gjort rätt för de satt tysta, alla 21 barn. Få se om jag kan upprepa den bragden på finska i morgon. Nu väntar jag bara på att jag ska få feber så att jag kan vara sjuk på riktigt (men helst inte på veckoslutet) i stället för så här löjligt halvsjuk.

Och jag som trodde panikpluggandets tid var förbi

Idag när jag kom hem från kvällsturen hade jag lätt panik eftersom jag är dåligt förberedd inför morgondagens program. Eget fel, förstås, men ändå. Botade ångesten med att äta diverse skräp och se ett avsnitt Doctor Who med dinosaurier på ett rymdskepp, och Nefertiti. Det sätter perspektiv på saker och ting. Nu är det bara att läsa igenom texterna ett varv, och ett varv till i morgon bitti. Sen får det bli som det blir. Ibland är det bra att påminna sig om att biblioteksarbete inte är på liv och död.

Lär vara söndag

Förlorar kollen på veckodagarna när jag jobbar onormal vecka: tre dagar jobb, en dag ledigt, två dagar jobb och så idag ledigt. Det gör idag till en...? Jo, jag vet nog att det är söndag, det stod i tidningen. Men det känns inte riktigt så, en ledig dag i taget är lite för lite, man hinner inte riktigt komma in i ledigheten så ska man tillbaka igen.

Civilkurage

 Kan inte annat än beundra. Inte för att vi hade den sortens problem på min skola, men jag önskar ändå att jag varit så där modig som 14-åring. Eller 24, för den delen. Och hoppas att det här kan inspirera andra att säga ifrån när det är befogat.

Tillägg: Här är en artikel som förklarar bakgrunden. 

Februari

Jag undrar hur februari kommer att bli. Jag ser fram emot februari. Jag gillar februari. Februari är månaden som fortfarande är vinter, man får ännu ta det lugnt och bädda in sig i tjocka lager textilier, men samtidigt kan man börja ana våren som är på väg. Man hör fåglar man hunnit glömma fanns. För första gången på flera månader får man se lite dagsljus både när man går till jobbet och när man kommer därifrån, och det gör en enorm skillnad för humöret. Februari kan bli riktigt bra.